Svarta November

Ett plus är att jag ännu inte har plockat fram dunjackan...

Nu kommer snart december och jag välkomnar månaden med öppna armar! Vi plockar fram våra ljus och stjärnor och försöker ge varandra lite mer hopp om livet.

Vi bakar pepparkakor och klämmer in ett par glöggträffar. Någonstans finns viljan av att träffas och umgås för att det förgyller vår tillvaro.

Under alla mina krogår har jag missat detta. Man jobbar och sover.

Det var bra när ungarna var små. Då bakade vi lite, stack nejlikor i apelsiner, jag drack glögg och tittade på luciatåg på dagis. När jag hade ett dagtidsjobb.

Jag vet inte hur det blir nu i år. Jag jobbar mest dagtid, så vi får se.

Men det är lite kul med julbord, när man börjar dra igång det. Utmaningen ligger i att ha en bra planering, hålla maten fräsch och att inte tappa humöret vid Lucia. Att man jobbar mycket har man redan ställt in sig på, det sociala livet finns inte utanför jobbet.

Det är inte heller så enorma mängder i år, ungefär 6300 portioner mindre och några kollegor färre.

Det kunde varit värre....

... Sonen som ligger i lumpen är just nu ute i fält. I elva dagar. Mammas lille pojke.

Jag sover i alla fall i min säng under ett duntäcke. Och jag är inte blöt och kall. Ingen längre stund i alla fall.

En kille på jobbet har ordnat med en överraskningsresa till Barcelona för sig och sin fru. Jag är inte ett dugg avis.

Jag såg solen!!

Mannen och jag gick en promenad. När vi klev utanför porten var det fint väder och sol. När vi kom hem, en och en halv timme senare, var det mulet.

Därför känns det extra skönt att vi var ute. Det var vindstilla också.

Ska snart sova...

Det känns som om dagarna går lite väl fort!

Idag har jag jobbat. Snabb sväng på gymet för att träna rygg och armar.

Sen, en snabb sväng på Åhlens för att köpa bl.a. hårfärg.

nu dricker jag vin och väntar på att vi ska äta middag.

Sen blir det väl soffan och så har den här dagen gått.

Enda anledningen till att jag kommer att se på Robinsson (som jag inte har sett på flera år) är Paolo Roberto och introlåten med Corroded. Grymt bra låt! Svenskt band från Ånge.

Ett par timmar senare: Ledsen, men jag kan inte se på Robinsson. Efter tio minuter var jag tvungen att stoppa i lurar i öronen och gömma mig bakom en tidningshög.
Funderar allvarligt på om jag ska gå och lägga mig.

Vadå ledig helg?

Mannen har börjat att jobba extra på mitt jobb, lite då och då.
Det är kul! Det är första gången som vi jobbar ihop.
Han ser alla mina brister... mindre bra...lätt förvirring och glömska... haha
Vi har haft en del att göra den här veckan. Men idag kändes det som Lördag, konstigt. Telefonerna var tysta, inga budkillar eftersom vi inte hade så mycket utskick. Men på eftermiddagen glödde fan telefonen.
Det är skönt att koncentrera sig på att laga mat utan störande ljud.
Jag jobbar i morgon också. (Så jag var tvungen att sova i soffan en stund nu på kvällen.)

Problemfritt

Det kunde ha varit värre.

Jag kunde ha bott i Lappland, där solen inte syns (den här årstiden).

Någon i min närhet kunde ha varit allvarligt sjuk eller haft allvarliga problem.

Mina barn kunde ha varit knarkare.

Min Man kunde ha varit otrogen. Eller ännu värre, han ville skiljas.

Våra räkningar kanske skulle ha förblivit obetalda.

Men nu är det inte så, jag har inga större problem.

Förutom att det är så jävla mörkt!

Nedstämdheten lägger sig som ett lock över livet.

Att jag inte fick extrajobbet gör ju inte saken bättre heller.

Självförtroende

Mitt är slut.

Någon som har ett att ge bort?